Dissningar vi minns, del 3.

Del 3: "Om några år kanske"
Offer: Malin
Plats: MSN, någon skola på okänd ort längs Roslagsbanan, Club Clara
Tidpunkt: Mars 05 - Augusti 05

När jag var tillsammans med min första tjej, allmänt känd som "C", så började jag prata med en flicka som hette Malin. Malin var väldigt intresserad av mig, men jag var ju upptagen. Och om det är något jag är så är det trogen. Så det så. Så det blev inget, men vi fortsatte att prata en del på MSN. Hon var flirtig och jag var varken avvisande eller uppeggande.

Så tog det slut med C, en dag i mars. Jag blev ledsen. Men då fanns hon där, och tröstade mig. Naaw. Men jag var ändå inte intresserad, av naturliga skäl. Man köper inte en ny hund en kvart efter den gamla dör. Hur som helst. Sedan ebbade allt ut, och vi pratade lite sporadiskt.

Jag minns ärligt talat inte vad som hände, men jag fann mig själv med att ha känslor för henne när jag väl kommit över C. Jag blev bjuden till hennes skola och vi umgicks en hel dag. Allt kändes bra. Men nej, då var det inte kul längre. När jag väl var intresserad så fanns det ju ingen sport i det hela. Så väl hemma berättade jag hur jag kände, och fick en block som svar. Sedan hördes vi inte av mer.

Det var först flera månader senare, när jag och min vän Robert var på den obskyra krogen "Club Clara", som jag såg henne igen. Jag sneglade åt hennes håll, och hon sneglade åt alla håll utom mitt. Dissad slog jag mig ned en bit bort och tänkte inte mer på saken. Men med hjälp av lite alkohol tog jag fram mobilen och SMSade "Skål! ;D". Fick inget svar. Här brukar de flesta ge upp. Men fylle-Danne är inte de flesta. Jag gick förbi och hälsade på henne, och det visade sig att hon inte haft glasögonen på. Där hade vi anledningen.

Efter lite pratande skulle hon och hennes tjejkompis upp och dansa. Då mitt dansande påminner om en mongolid gorillas hängde jag inte med. Jag satt snällt kvar och smuttade på min cider. Tills de kom tillbaka och satte sig ner igen... Vid ett annat bord. Med en annan kille. Sånt där är fan inte ens roligt. Jag svalde hårt och tittade ut genom fönstret. Robert frågade om vi skulle gå. Jag nickade, men vägrade låta udda vara jämnt. Jag reste mig och gick fram till Malins bord.

Det var här som jag drog det som mycket väl skulle kunna vara mänsklighetens sämsta raggningsreplik. Man skulle kunna tro att jag hittade den på en papyrusrulle djupt inne i ett kinesiskt tempel, där dess slagkraft tvingats låsas in efter att ha utplånat tiotusentals hunner. Men så var det inte. Jag hittade den i mitt ack så berusade huvud. Är ni beredda?

"Ja, vi ska gå nu i alla fall... Har man nån chans på dig eller?"

... Ugh. Jag fick som svar "om fem år kanske". Min mun sluddrade fram "Fem år? Det är ju aslång tid!", varpå hon svarade ett enkelt "hejdå". Så fick det bli. Jag såg henne aldrig mer.

Nu för tiden bor hon i australien med sin pojkvän där. Så kan det bli här i livet. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback