Meh, pappa det här är ju snabbmakalonej!

Det är roligt att jobba på Com Hem ibland. Man blir alldeles förundrad över hur folk tänker. Detta gäller både kunder och kommunikatörer. Så får man höra en hel del skräckhistorier också. :)

En tekniker som var ute och installerade bredbandsuttag med några kollegor kom plötsligt nedspringande från en lägenhet, nästan med gråten i halsen. Det visade sig att det hade suttit en 50-årig tant i morgonrock och tittat på hur han skickligt använt sin mejsel i uttaget. Då hade hon slängt av sig den, visat att hon var helt näck under, och ropat "Här är jag! Kom och ta mig!".

En kille som heter Andreas som sitter på NOCen (Network Operation Center, de sitter och tar emot larm) hade fått ett samtal från en grävmaskinist som var ute på uppdrag. Konversationen lät ungefär:
-Ja hejsan, jag har fått i uppdrag att gräva här. Men era kablar ligger i vägen, så ni har till lunch på er att ta bort dem. Kommer ni inte hit innan dess så gräver jag ändå.
-Gör du det. Då kommer vi att fakturera dig för både skadat material, den uteteknikers lön som får sätta ihop allt igen, samt för den tid som bredbandet, tvn och telefonen legat nere för alla som påverkas.
-... Eh... *ynklig röst* Kan ni komma tills imorrn då?

En kollega berättade om hur han läst ur anteckningarna från ett kundsamtal:
"Kund ringer in och berättar att bredbandet inte fungerar. Kund undrar om det kommer att fungera bättre om han hämtar ut modemet på posten. Ber kund testa detta, och återkomma."

Samme kollega berättade hur han hade pratat med en kund i telefon, som hade problem med TV1000. Det var en tjej. Hennes argument var att "man väldigt gärna vill att TV1000 ska fungera. Speciellt kring midnatt, då går det bra saker på tvn."

En av mina kollegor har en tendens att bli väldigt väldigt arg på kunder om de inte gör som han säger. Jag satt på den tiden så långt ifrån honom som man kan komma på avdelningen. Men ändå kunde jag höra hur han skrek på en kund:
"Ja, men nu ber jag dig att kolla vad det står för något på routern... Kolla det... KOLLA VAD DET STÅR PÅ ROUTERN BARA... Gå och kolla på routern bara, strunt i allt annat! ... Ja, bra. Vad står det där? WEBSTAR?!" Till saken hör att Webstar är märket på modemet och inte routern, vilket bara gör det hela ännu roligare.

Kanske är allt detta "I guess you had to be there", men jag hoppas det var lite roligt även för utomstående.

Heavy metal angeeeeeel!

Uh-oh, here we go, turn up the radio. Come on everybody, to the Nth degree!

Jag har hittat ett band som är förbaskat bra. Eller ja, okej, nu ska jag kanske inte göra som jag brukar och säga att ett helt band är bra bara när jag bara hört en låt av dem. Men den låten är väldigt bra också! Jag satt hemma hos Linnea för ett tag sen, och slötittade på ZTV. För er som inte är så insatta i de grundläggande svenska värderingarna så är de följande:

1. Om någon du inte känner pratar med dig på tunnelbanan så är den personen mentalt störd.
2. Om du skall ta plats på bussen får du inte sätta dig bredvid någon annan så länge det finns andra lediga platser.
3. ZTV har låg budget. De har inte råd med några bra band, utan tar bara såna som ger sina videos gratis i promotingsyfte.

I vilket fall, då hittade jag iaf
Morningwood (morgonstånd?)! Deras låt Nth degree är så sjukt bra! :D

Anders vill vara anonym.

Det här, mina vänner, ska likna en blogg. Syftet med en blogg, dvs ordets egentliga innebörd, är att man ska dela sina åsikter om nyheter med omvärlden, länka till dem, få respons, debattera. Visst. Det var en sådan blogg jag hade i åtanke när jag skapade denna sida, inte en dagbok. Jag har redan en dagbok.

Därför måste jag nu vinkla allt jag skriver så det blir ett diskussionsämne, och inte bara gnäll över stora delar av mitt liv. Det känns bäst att börja med ett exempel. Eller kanske inte ett exempel; snarare en prolog till dagens ämne. Men here goes:

Vi har talat med en 19-årig pojke som har valt att kalla sig Anders. Anders har haft ett bra liv hittills. Han växer upp med sin mamma efter att hans föräldrar skiljer sig när han är 2½ år gammal. Han går på dagis, får kamrater, trivs. Börjar skolan, kamraterna följer med, trivs. Börjar mellanstadiet, kamraterna följer med, trvis. Men långsamt börjar hans barndomskompisar glida ifrån honom. På högstadiet händer något som kommer att ändra Anders liv. Hans klass slås ihop med en annan, och annat än hans två nu bästa kompisar så verkar han bara få fiender i den nya delen av klassen. Inte ens tjejerna är snälla mot honom. Han är inte mobbad, men de flesta, utom hans gamla och de två nya kompisarna, retar honom.

Men det gör inte så mycket. Han håller sig till sin grupp, likt en nykomling på ett fängelse för massmördare. Enda skillnaden är möjligtvis att hans grupp i detta fall kallas "historia-nördarna" istället för "Ariska brödraskapet", "Allahs tjänare" eller något annat. Han tar sig igenom högstadiet med enda känslan att det, citat, "ska bli skönt att slippa alla jävlar", slut citat, när han slutar nian.

Efter en lång och nervös sommar kommer han in på den linje han vill och får äntligen börja gymnasiet. En nystart, som han längtat. Med bara en enda vän han känner sen tidigare tycker han att han ska lära känna fler. Det gör han. Trots nervositet och därför flummighet får han många vänner där... Tycker han till en början. Innan han inser att han inte alls är särskilt populär. Det var bara en sådan enorm skillnad från grundskolan. Han är med i gänget, men ungefär så långt ifrån centrum man kan vara. Men i andra ring händer något, tja, ska vi säga... Sensationellt. Anders hittar en flicka som vi kan kalla Ruth. De har ett kort men stormigt förhållande, och när det väl tar slut har han väldigt svårt att glömma henne. Men det går lyckligtvis efter ett tag.
Idag skulle inte Anders vilja ha tillbaka henne för allt smör i Småland.

Anders tar studenten. Det känns som en milsten, men han har definitivt inte några lättnadskänslor denna gång. En lång period av arbetslöshet, tristess och depressioner följer. Bortsett från någon vecka allt som allt är han deprimerad ett helt halvår. Han känner att hans liv rinner iväg åt ingenting, att alla de drag han förut tyckte var bra med sig själv bara smälter bort och bildar en liten grön illaluktande hög. Han bor ensam sedan hans mamma flyttat till sin sambo i Strängnäs. Hans vänner gör alla lumpen medan han själv fick frikort. Han är ensam.

Men så kommer frälsningen. Anders får social praktik på bredbandsleverantören Com Hem! Livet leker, han trivs som fisken i vattnet. Allt går bra, han känner sig för första gången behövd, och han får tillochmed många bra arbetskamrater - även om de är i trettioårsåldern allihop. Sista veckan visar det sig att blixten kan slå ner på samma ställe två gånger. Anders träffar en flicka som vi har valt att kalla Maria. Hon är underbar! Så fort Anders slutar på Com Hem åker han till henne och de blir ihop ganska snart. Han förstår nu för första gången hur ett förhållande SKA vara. De träffas veckor i sträck, och allt är underbart.

Men så tar ödets nyck över igen, och han blir återanställd på Com Hem. Denna gång som vikarie med lön istället för någon man kan ösa skitgöra över. Anders och Maria kan inte längre träffas lika ofta, något som gör Anders ledsen. Maria är van vid långdistansförhållanden och har ett liv på sitt håll. Hon har många vänner, och går ut och har trevligt med dem flera gånger i veckan. Anders har ingenting. Han har inga vänner han umgås med på reguljär basis, annat än på nätet. Det finns många han tycker om att träffa, men de har ju i sin tur egna liv, till skillnad från honom själv. Han bor fortfarande ensam. I samma veva slutar även hans dator att fungera, så nu har han absolut ingenting att göra när han inte jobbar. Således gör han det enda han kan göra; se på tv och kolla mobilen efter SMS så fort han varit på toaletten. Han är ledsen om kvällarna och klättrar på väggarna så totalt.

Här är vi idag. Anders fyller snart 20 och vet inte vad han ska ta sig till. Han vill också ha ett liv som Maria, inte känna sig som ett misslyckande utan vare sig vänner, socialt liv eller saker han är bra på. Han vill ha fester att gå på, folk att träffa, saker att göra. Anders känner sig mycket bekväm med att umgås med Marias vänner, men för att inte känna att han inkräktar på någon annans liv så behöver han något på sitt eget håll.

Något som inte verkar gå. Vad ska Anders göra?